Äntligen löpning igen

Efter inte mindre än fyra veckors löpningsuppehåll pga en envis förkylning så gav jag mig ut på ett försök imorse. Jag sprang med landstingets löpargrupp som idag bestod av en landstingsanställd och jag och en till utbyssing. Jag hade förvarnat om att jag eventuellt skulle kliva av efter två kilometer utifall att det gick för tungt. Men det gick jättebra. Vi körde lugnt tempo på fina delvis kuperade skogsstigar. Jag hängde med inte mindre än 12,5 kilometer. Underbart! Känns så skönt att ha löpningsro i kroppen och ha lite löpartrötta ben igen.

Egenföretagarens fram- och baksidor

Det verkar väldigt väldigt nära att jag får ett kontrakt med ett stort konsultföretag som jag gärna skulle vilja samarbeta med. Och detta med arbetsuppgifter som jag helst av allt vill jobba med i den inriktning jag vill styra mitt lilla företag. Det är så nära att jag kände för att ta ut lite seger i förskott och fira, så jag köpte en croissant till förmiddagsfikat. Croissant och en stor god kaffe till förmiddagsfika och firakänsla. Men. Var är alla arbetskamrater att fira tillsammans med? Vem ska jag high-fiva med? Jag ringde till maken som blev lika glad som jag och som jag fick dela glädjen med, men det skulle ändå ha känts bra med arbetskamrater att fira tillsammans med. Det ger en härlig kick när det går framåt i företaget som jag driver helt och hållet själv och det är en av de många framsidorna jag känner med att vara egenföretagare. Baksidan är frånvaro av arbetskamrater.  En stor baksida. Får se hur jag löser den biten framöver.

Förkyld

Nu har jag varit förkyld i två och en halv vecka. Två veckor liggandes och nu de senaste dagarna på kraftig sparlåga. Så trist. Som tur är så har jag kunnat jobba halvliggandes i soffan. Inte helt optimalt att jobba istället för att bara vila när jag är sjuk, men ändå mycket bättre att kunna göra det hemifrån soffan än att behöva ge mig ut.
Lite tråkigt att missa en massa roliga löpturer också. Å andra sidan har jag känt av knä och häl lite den senaste tiden. Bara lite, men ändå ett varningstecken. Tre veckors vila kan nog vara precis vad som behövs. Om man läser årsbaserade träningsprogram så står där ofta att man ska lägga in ett träningsuppehåll på hösten/vintern på en-tre veckor. Kan ju knappast vara någon småbarnsförälder som lagt in sådana. Småbarnsföräldrar har ju liksom ALLTID några ofrivilliga träningsuppehåll på några veckor när höstförkylningarna kommer. Det kanske är lite pga det här som jag inte följer några träningsprogram. Om jag gjorde det så skulle jag vara besviken och känna att jag gick ifrån programmet när jag blir sjuk. Nu känns det mer som att träningvilan visst infann sig just nu. Men träningssugen är jag. Jag har hunnit anmäla mig och beställa resor till både Tjejmilen, Lidingöloppet och Vikingarännet. Tjejmilen och Lidingöloppet i första hand för att jag fick så roligt ressällskap dit. Blir jätteroliga tjejhelger med energigivande sällskap. Och så är det roligt att vara några stycken som anmält sig till samma lopp så att man är flera som har samma träningsmål och laddning.
Vikingarännet känns också jättespännande. Ända sedan jag flyttade upp till Lycksele för fjorton år sedan så har jag saknat skridskovintrarna i Stockholm och tänkt att jag ska ta en skridskohelg per år. Men det har inte blivit av. Men nu har jag bokat en. Och jag tog det den helg när Vikingarännet ska gå. På lördagen tänkte jag åka med på en SSSK-tur. Tänk om det kan bli skärgårdsis. Skulle vara fantastiskt att få åka skridskor i skärgården igen nu efter så många år. På söndagen tänkte jag åka Vikingarännet om det inte blir inställt och annars ytterligare en SSSK-tur. En riktig skridskohelg alltså. Skönt att ha lite roliga saker att planera och tänka på från sjuksoffan.