Förkylningarnas och administrationens tristess

Nu har vi, troligtvis tillsammans med 90% av Sveriges övriga barnfamiljer, kört förkylningsmaraton härhemma i några veckor. Inte helt ovanligt på hösten. Det är trist att få den första förkylningen, men det kan samtidigt nästan vara lite mysigt. Men när man som vi nu varit förkylda i flera veckor och vi vuxna också löst av varandra så är det riktigt trist. Man hamnar liksom efter med allt. Återvinningskorgen är full, kylskåpet är orensat, tvätten hamnar efter, det känns ostädat lite här och där, köksbänkarna blir på något mystiskt sätt mer och mer belamrade med grejer man inte hinner flytta därifrån annat än till något annat ställe där de också ligger och skräpar, högen med intejätteakutpapper växer. Det blir så jobbigt då att ta tag i något. Om man ska rensa ut lite ur kylen måste man först tömma papperskorgen och återvinningskorgen. Sedan måste man städa köksbänken bredvid kylen för att ha någonstans att ställa kastamaten på. Men vart man än ska flytta de där grejjerna så är det fullt överallt. Var i hela fridens namn kommer alla små grejjer ifrån? Och hur är det möjligt att det finns så många tråkiga administrativa papper som hamnar i ens brevlåda och som man måste åtgärda? Och hur kan det bli så mycket bara för att man bara gör det mest akuta i tre veckor? När hände det? När jag flyttade hemifrån och hade egen lägenhet första gången så hade jag två eller tre räkningar i månaden. Jag klarade mig utan problem på studielånet. Ok, jag förstår att det är mer papper och räkningar när man har tre barn och hus, men inte att det ska vara SÅ mycket mer administration. Varför vill så många mig så mycket hela tiden? Jag är så trött på administration att vi av många skäl, men bland annat det, beställt en friggebod till tomten. Den ska bli en administrativ frizon. Där ska bara jag och Ulf få vara, det ska alltid se ut som det gjorde innan (alltså inte ligga leksaker överallt) och det ska inte få komma så mycket som en endaste liten administrativ lapp över tröskeln. När man blir trött på alla måsten så ska man kunna gå ut dit till en välstädad stuga, sätta sig i soffan, slå igång lite bra musik, läsa en bok och bara vara. Och inte ha ett enda måste inom synhåll. Nu måste jag bara be grannarna att skriva under ett administrativt papper om att vi ska få ställa det vid deras tomtgräns.