Igår var det dags för Blodomloppet i Umeå. För första gången så fick jag springa ett lopp som var riktigt roligt. Alla andra lopp jag sprungit har varit roliga att vara med på för allt runtomkring och för att det är kul att få ett mått på hur snabbt jag springer. Löpningen har varit både jobbig och tråkig. Men igår var det jättekul.
Uppvärmningen gick mycket bättre än vanligt. Vi sprang istället för att delta i den ledarledda hoppuppvärmingen. Lite högre uppvärmningstempo än vanligt. Vi ställde oss sist i det första startledet. När starten gick lade jag allt fokus på att hålla mig lugn och hålla tempot nere hela första kilometern. Andra kilometern fortsatte jag att lägga mest fokus på att hushålla med krafterna. Samtidigt så sprang jag om jättemånga och det var skönt för psyket. Jag och en av de tre jag var där tillsammans med höll ganska tätt ihop och jag använde henne som psykologiskt stöd för att hålla rätt tempo. Tredje kilometern började jag ta i lite mer, men fortfarande försiktigt. I de tre uppförsbackarna som följde tog jag det försiktigt istället för att bli trött och vara tvungen att gå som förra året. Sedan började jag våga släppa lite mer och öka tempot. Sista kilometern sprang jag precis så fort som jag kunde och ville utan att behöva hushålla. Alldeles i början av upploppssträckan stod en gubbe och spelade dragspel. Det gav kraft och jag släppte allt. Jag hade hur mycket ork som helst och spurtade med lätta och glada löpsteg i mål. Sluttiden blev 25.56. Lite sämre än förra året, men oj så mycket mer njutbart. Såhär ska jag alltid springa lopp framöver. Men kanske släppa liiiiite mer lite tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar