Sälja

Jag skulle vilja ha lite fler kunder. Jag ringde några företag och flera var intresserade, men det är ju några steg från intresse till affär. Och en del väntetid. Och ganska stor risk att de hellre ska anställa eget folk än att anlita en konsult. Efter lite funderande fram och tillbaka kom jag fram till att jag ska försöka ringa 100 presumptiva kunder. Om jag ringer 100 så kanske det kan bli affär med 3. Min erfarenhet av försäljning är att om man ringer en person som behöver det jag säljer precis när jag ringer så är det väldigt lätt att sälja. I övriga fall ganska svårt. Och sannolikheten att pricka en kund som behöver just det jag säljer just när jag ringer ökar ju fler jag ringer. Så. Bara att ringa på. 20 av 100 uppringda hittills. Flera intresserade. Men, som sagt, det är ju en bit både i tid och antal från intresse till affär. Men jag är åtminstone en femtedel på vägen.

Starta företag :-)

Jag har startat företag. Ett alldeles eget litet aktiebolag. Det känns stort. Så länge tillbaka jag kan minnas så har jag alltid velat och vetat att jag någon gång ska starta eget. Har liksom bara väntat på rätt tillfälle, rätt förutsättningar och kanske också på att våga. Och kanske ännu mer att faktiskt komma mig för. Det finns ju rätt mycket i livet som man både vill och känner att man har förmåga till, men som inte blir av. Det viktigaste i vad man gör är oftast inte vad man kan eller vill eller vågar utan vad man faktiskt kommer sig för att göra.

När det företag jag jobbade på beslutade att lägga ned det kontor jag arbetade på blev jag inte ens särskilt upprörd. Ok, möjligen lite upprörd med tanke på att jag bara hunnit jobba där i tre månader och att de borde ha kunnat ha lite mer framförhållning. Men kanske mest för hur upprörd jag hade kunnat bli om det inte vore så att jag nu kände att jag ju nu äntligen kunde göra verklighet av mina företagardrömmar utan att för den sakens skulle själv behöva ta det stora klivet från fast anställning till det okända. Jag offrade inte frivilligt någon trygghet. Och då blev det mycket lättare att glatt hoppa.

Jag längtade inte bara efter att starta företag. Jag längtade efter ett mellanår. Vi hade haft rätt många år med småbarn och allt det innebär av underbara upplevelser, men också tidsbrist, vabbande, vardagspusslande och brist på sömn. Livstetris som Martina Haag så bra beskrev det som. En massa fallande block som måste pareras och planeras i tid för att man inte ska förlora. Roliga och givande jobb och bra med det mesta, men ändå känslan av att jag mer hängde med än styrde. Att få ta ett mellanår och prova på att driva företag, att plugga lite på distans och att kanske till och med hinna skriva lite kändes som det jag ville mest av allt. Och nu lades den perfekta chansen ut mitt framför mig.

Jag rivstartade. Fick med mig en kund från det företag jag slutade på (ingen annan där hade ändå möjlighet att ta över, så de sade ok), kollade en del kring olika företagsformer och kom efter en del funderingar kring vad konsekevenserna skulle bli vid eventuell sjukdom, för dålig lönsamhet, skadestånd och annat fram till att aktiebolag nog var det bästa. Ansökte om F-skattsedel, fick in mitt första jobb, ställde iordning en arbetsplats nere i makens hemmabiorum och körde igång. Jag ringde och kollade en del om vilka möjligheter till stöd som fanns, som starta-egetbidrag, etableringsstöd och annat, men upptäckte att det inte fanns något. Man kunde söka stöd för inköp av utrustning, men då måste man handla för minst 40.000kr för att de skulle vilja behandla ens ansökan. Mycket märkligt. Det måste ju liksom vara bättre att vara försiktig med inköp. Om man skulle kunna få stödet måste man dessutom skriva en affärsplan. Överlag verkar det som att alla stöd kräver passivitet i ungefär ett halvår, stora utgifter och en affärsplan. Lyckligt konstaterade jag att jag faktiskt inte behövde göra några större inköp för att komma igång och att det faktiskt inte var någon annan än jag själv som kunde bestämma om jag skulle skriva en affärsplan eller inte, så jag avstod. Frihet!

En väldigt bra grej var att jag kunde ringa till en person på ett nyföretagarcentrum som gav mig en hel del praktisk information. Som att jag behövde ett bokföringsprogram. När jag pluggade läste jag fyra poäng ekonomi varav en poäng redovisning. Det var inte mitt favoritämne kan jag ju säga. Det jag mindes var att jag aldrig lärt mig att förstå poängen med debet och kredit. Men jag var ändå lite nyfiken på att lära mig det och kände att jag ville sköta bokföringen själv för att kunna få helhetsgreppet, så jag skaffade ett webb-baserat bokföringsprogram med en mycket bra support. För 59 kr per månad! Alltså. Allvarligt. De tar 59 kronor per månad för hur många supportsamtal som helst från en tekniker. Inte illa! Och det roliga är att det är riktigt roligt. När det är ens egna fakturor som ska bokföras så säger de där siffrorna väldigt mycket mer än det gör i hypotetiska exempel i en skolkurs. Det är fantastiskt roligt att ha hela kontrollen. När jag arbetade som chef så var jag ansvarig för ekonomin för min grupp, men där fanns det så otroligt många faktorer som jag inte hade någon möjlighet att påverka eller ens se vad de bestod av. Här har jag full kontroll på varenda krona och det är jättekul. Och intressant. Och lärorikt. Och så måste jag återigen upprepa: Kul! Jag har faktiskt själv dragit in varenda en av de där kronorna. Helt själv. Och när jag nu ska betala ut min första lön till mig själv så är det bara jag själv som dragit in pengarna. Vilken kick! Jag får lön! Och jag kan helt och hållet själv bestämma hur mycket jag ska betala ut i lön och hur mycket jag vill spara. Jag betalar in både moms och skatt och arbetsgivaravgifter. Jag är en liten kugge i företagarmaskineriet och i samhällsmaskineriet och det känns så bra.

Det känns fortfarande lite som att jag leker och att någon rätt vad det är ska komma och fråga när jag ska skaffa ett riktigt jobb egentligen. Men. Nej. Det känns faktiskt mest bara jättebra.

Äntligen Furskär! :-)

Det blev en hel del fina segelturer i somras. Vi lärde oss att lägga till vik klippa och att plocka upp en tappad keps. I lugnt vatten i och för sig, men ändå. Utan att ens överväga att slå igång motorn.
Men det som hägrat ända sedan min och Filips premiärtur förra året var ju Furskär. En övernattningstur till Furskär. Det kändes lika lockande som det kändes hisnande och läskigt. Men samtidigt: Vädret var fint och varmt. Inte en kulingvarning eller ens stark vindvarning någonstans. Furskär ligger faktiskt väldigt nära fastlandet med skyddande fastland åt tre håll. Vi hade bra tips på var vi kunde lägga till. Säkerhetsmarginalerna kändes på vår sida. Så vi vågade. Filip enbart entusiastiskt. Jag glad och entusiastisk men med rätt mycket spänning inblandat.
Vi gav oss av på eftermiddagen. Lagom vind, varmt, soligt och helt enkelt kanonfint. Vi fick en fin eftermiddags- och kvällssegling.

Sedan lade vi till på Furskär. Alltså. Jag upprepar: Vi lade till på Furskär!!! Alldeles själva!!! Fick ankarfäste och drog tampar fram och tillbaka över klipporna för att ligga stabilt trots att det bara fanns träd åt ett håll. (Note to self: Nästa år SKA vi ha med oss kilar).

Furskär var ännu finare än jag hoppats. Den ön kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta och jag känner att vi kommer att återvända dit många gånger. Vi gick runt på ön, badade, badade, badade och badade. Tittade på en svanfamilj, åt gulaschsoppa, tittade på en massa hoppande fiskar, badade, badade, badade och bäddade sedan madrasserna och sov direkt på klippan (Note to self: Glöm INTE myggnät nästa gång).

Jag hade hoppats på att få ge Filip åtminstone en liten glimt av den skärgård jag älskar så mycket. Men det blev så mycket bättre. Han blev helt såld på skärgården. Ville ut på långseglingar och hade en massa idéer på vad vi skulle göra. Jag är så tacksam att jag fick chans att både uppleva det här själv och att få ge och dela det med min förstfödde.