Idag sprang jag ett långpass. Jag var lite tveksam innan eftersom jag blivit så trött när jag kört långlöppass tidigare. När jag springer mellan fem och tio-tolv kilometer blir jag pigg och glad och mår jättebra. När jag sprungit längre har jag blivit jättetrött och slö och nästan lite nere och inte orkat ta tag i så mycket mer den dagen. Jag har därför börjat fundera över om det helt enkelt inte är bra för mig att springa långpass. Det har känts tråkigt att misstänka att det skulle kunna vara så med tanke på hur mycket jag längtat efter att kunna springa riktiga heldagslånga pass i fjällen och annan natur. Tänk om det helt enkelt är så att jag mår bra av att springa i max en timme eller möjligen en och en halv. Förra lördagen när jag sprang ett långpass blev jag alldeles slut och tänkte att det ju inte alls är det jag vill få ut av löpningen.
Jag har testat lite olika upplägg med kost och så, men resultatet har varit detsamma. Men idag, tack och lov, när jag tänkte att jag ger det en chans till, så gick det bara bra. Jag sprang 18 kilometer i rätt lugnt tempo men i ganska kuperad terräng på småstigar. När jag kom hem åt jag direkt lunch med chokladtårta till efterrätt. Jag kände mig inte alls lika urvriden som jag känt mig tidigare. Jag orkade njuta, städa hela huset, sköta ruljansen runtomkring, vila och mysa med familjen, duscha, laga middag och bara må bra hela eftermiddagen. Vilken lättnad! Nu finns det hopp om kommande långpass. Känns bra inför sommaren. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar