Att sortera strumpor är tråkigt. Jättetråkigt. Om varje familjemedlem bara har en sorts strumpor så blir det mycket lättare att sortera. Dessutom gör det inget om det går hål på en strumpa. Då behöver man bara kasta den istället för både den och dess hela strumpmaka. Att kompisarnas föräldrar lär sig att känna igen vilka strumpor som är ens barns är en praktisk bieffekt.
På väggen i tvättstugan satte vi upp en massa korgar. Varje person har en korg för strumpor och en för underkläder. Sedan har vi badkläder i en och plastpåsar i en.
En tavla och två släktporträtt i tvättstugan gör att det blir lite mer hemtrevligt. Min lilla Tivoliaudio ihopkopplad med mobilen med spotify höjer också trivselfaktorn även om de inte kom med på bilden här.
Färgsorterade tvättkorgar underlättar om man vill lägga in en maskin tvätt innan man ger sig iväg till jobbet på morgonen. För att övriga familjemedlemmar ska veta vad som menas med "mörk 40" så lade jag till en exempelbild. Funkar i 80% av fallen och resterande 20% är ganska lättkorrigerade. Jag skulle bara ha behövt två korgar till. Som det är nu så har vi 60-graderstvätten i hinkar, men det borde gå att hitta på något bättre.
Och sist med inte minst: "Karantänen", som ryms i bastun. För att kunna ha tillräckligt lite kläder på galgar i tvättstugan så måste man ha någonstans att hänga undan kläder för annan säsong och kläder man inte använder men som man inte riktigt kan göra sig av med. Här får de hänga som andrasorteringskläder. Om de inte använts på över ett år så måste man rimligtvis kunna göra sig av med dem.
Sedan kom vi till det där med förvaring av skor, skridskor, pjäxor, hjälmar och sådant. De tar en väldig massa plats och det är väldigt svårt att hitta rätt pryl i rätt storlek just när man behöver den. Hjälmarna hade vi ingen plats för trodde jag tills jag tittade lite noggrannare i hallen på nedervåningen och kom på att baksidan av trappen var ett outnyttjat område. Perfekt att hänga upp hjälmar och skidglasögon på. Den enda nackdelen med denna genialiska lösning är att Ellen tycker att det är väldigt roligt att peta ner hjälmarna när hon står i trappen. Men hon ledsnar nog om ett år eller två.
Sedan var det det där med skor och allt annat man har på fötterna. Jag gjorde en uppskattning om hur mycket lagringsutrymme vi behövde utifrån följande beräkning:
Om varje barn varje år behöver en ny uppsättning gympaskor, sandaler/foppaskor, gummistövlar, fodrade gummistövlar, höstskor, vinterskor, skridskor, längdskidpjäxor, slalompjäxor och skridskor så blir det 10 par skor per barn och år. Det är fem år mellan vår äldsta och vår yngsta. Vår äldsta är en storfotad kille och vår yngsta är en tjej. Det innebär att det troligtvis är ungefär 7 skostorleksår mellan vår äldsta och vår yngsta. Under förutsättning att alla barn har samma skostorlek samma säsong så kommer vi då alltså att ha 7*10=70 par skor i balans. Beräkningen förutsätter då att vi gör oss av med skor så snart Ellen vuxit ur dem. Sannolikheten att alla barn har samma skostorlek samma säsong är inte särskilt stor vilket innebär att vi troligtvis kommer att ha ungefär 100 par skor i balans hemma. Även det är lite lågt räknat med tanke på att skor som slits, dvs gympaskor, sandaler och vinterskor troligtvis kommer att behållas som reservskor och att varje barn kommer att få sig även ett nytt par av dem. Drygt 100 par fotdon att hålla reda på alltså. Och det är bara barnens skor. Inte konstigt att det är svårt att hålla ordning. Och inte konstigt att en liten skohylla inte räcker särskilt långt. Beräkningen förutsätter också att vi hittar rätt par skor när syskon två eller tre växer i dem. Det har vi inte alltid gjort hittills. Det är alltid lika irriterande att hitta ett par jättefina fodrade vinterstövlar just när man köpt ett par nya till barn två eller tre. Vi behövde alltså ett rejält dimensionerat skosystem med alla skor framme och synliga för att lätt hitta rätt skor. Lösningen blev djupa Elfahyllor i utrymmet under trappen. Dessa hyllor rymmer våra vinterfotdon. Vi har fortfarande väggyta kvar till sommarskodonen, men de får komma upp lite senare.
Är gummistövlarna plötsligt för små IGEN? Bara att plocka nästa storlek.
Några längdskidpjäxor borde passa. Skönt att ha dem här när man kommer på på måndagmorgonen att det är skidåkning på Filips gympa. Bara att skicka ner honom för att leta rätt på ett par som passar.
Det här ser ut som reklam för Kuomaskor. Men de är verkligen perfekt för Lyckselevintrar, så varför testa någon annan modell?
När slalompjäxorna kan stå framme så är det väldigt mycket lättare att köpa begagnade i förväg och sedan ha en chans att faktiskt hitta dem när de ska användas. En annan fördel med att ha dem framme är att man kan ställa dit dem direkt man kommer in istället för att de först ska stå (=ligga huller om buller) någonstans och torka i två dagar och sedan förhoppningsvis transporteras vidare till sin förvaringsplats. Såhär får man undan pjäxor och hjälmar och skidglasögon direkt.
Ellen tycker om att sätta på sig skidpjäxorna även inomhus och numera får hon tag i dem också. Lite inkräktande på ordningen, men det är det värt. Däremot är jag lite rädd för hur "rolig" skoutställningen kan bli på ett barnkalas om någon kommer på idén att börja prova skor. Jag kan se mig själv försöka övertala dem hur rolig leken "sortera skor i storleksordning" är utan större framgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar