En tidoas

I mitt liv händer det väldigt mycket saker hela tiden. Och då menar jag hela tiden från jag vaknar till jag somnar. Det är underbart med tre barn, hus och jobb och en massa andra saker som hela tiden händer och som alltid leder till att jag gör, administrerar eller planerar en massa saker. Men idag är det nästan 40 minusgrader ute och Ellen var magsjuk inatt, så hela familjen sitter i karantän idag och barnen kan inte gå ut. Efter lunchen så trotsade Ulf kylan och gav sig ändå ut för att handla. Killarna var nere och spelade. Jag satte mig med Ellen under en filt i favoritfåtöljen. Hon somnade i mitt knä och vi myste sådär som vi gjorde ofta när hon var bebis men som vi tyvärr inte så ofta får tid och tillfälle att göra nu längre. Ingenting oförutsett hände och vi kunde bara sitta och vara. Det var så mysigt att sitta i riktigt lugn och ro och bara titta på hur söt hon är, lyssna på hennes lugna andetag och njuta av hennes värme och närvaro. Det kändes som en lugn tidoas som dök upp mitt i det intensiva händelseflöde som livet vanligtvis är. Ingen telefon som ringde och ingenting som störde. Jag ska bli bättre på att försöka få till sådana stunder. Det är riktig vila och njutning.