Idag har det regnat nästan hela dagen. Ibland har det duggat och ibland har det regnat lite mer. Vi höll till uppe på vinden hela högen i förmiddags och spelade hetpotatis och bara var med varandra. Det är så underbart att få vara tillsammans hela hela tiden. I vanliga fall så ligger man liksom alltid steget efter. Hinner inte se tillräckligt, hinner inte lyssna tillräckligt, hinner inte kramas tillräckligt, hinner inte vara tillräckligt. Men nu och här så hinner vi vara med varandra i lugn och ro hela tiden. Och det finns tid att vara själv också så att det går att riktigt riktigt njuta av att vara tillsammans. Helt underbart.
När Ellen somnade middag så fick killarna spela och jag och Ulf fick njuta av regnsmattret på taket. Vila.
Jag hade egentligen inte tänkt springa idag, men efter vilostunden så började det rycka i benen, så då gav jag mig ut i alla fall. Tänkte att jag bara skulle springa ett lite lugnare kortvarv. Men när jag väl kom ut så började det ösregna, så då var det svårt att springa alltför långsamt. På min standardspringrunda här finns en väldigt bra backe. Den är drygt en kilometer lång. Den börjar lite flackt uppför med stigande lutning allteftersom. Så småningom planar den ut kanske 50-100 meter innan den börjar stiga igen och bli brantare och brantare. Därefter kommer ytterligare en platå där man får lite vila innan den sista stigningen börjar som blir rätt brant. Avslutningen är en flack uppförsbacke. Den är grym både som fysisk och mental tränare. Den är väldigt rolig. Den börjar nästan kännas som en kompis. Den är grymt jobbig, men samtidigt är det den jag längtar efter när jag börjar längta efter att springa. Jag har ett nytt upplägg för den varje gång. Testar olika sätt att ta den på bästa sätt. Olika ambitioner varje gång. Idag tänkte jag helt enkelt bara springa uppför den utan att ta ut mig alltför mycket. Jag tänkte att jag skulle se hur lätt det gick om jag inte försökte hålla något tempo i den. Ett ganska trevligt sätt. Nästa gång kanske jag ska försöka ta det lugnt hela backen fram till sista branten och spurta i den. Ska bli kul att se hur det går. Eller så blir det något annat sätt. Ska klura lite på det när jag lägger mig ikväll tror jag. Sista halvkilometern av springturen ägnade jag åt kantarellplockning. Ett jätteskönt sätt att varva ner har jag märkt.
Vädret gjorde att det blev en kalldusch i vattenslangen efter springturen. Det är alltid lika fascinerande hur något som är så kallt som en kalldusch gör en så varm. Det måste vara att pulsen går upp eller något. Det är så skönt att klä sig i varma rena kläder efter de blöta träningskläderna och kallduschen.
Efter springturen lyssnade jag o Ulf o Ellen på Torsten Flinck i "Sommar" i P1 uppe på vinden. Sedan blev det en god kantarellmiddag med kött, potatis och gräddsås.
Nu på kvällskvisten så kom solen fram. Välkommet. Barnen fick hoppa av sig överskottsenergin på studsmattan medan jag o Ulf sitter i hammocken och slösurfar och äter choklad. Känns skönt. Det här är verkligen semester i sin allra allra bästa form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar