Rutiner och detaljer

Jag älskar alla små detaljer och rutiner som finns vid Laggartorp. Att sova på vinden och känna små vindpustar som tränger sig genom springorna mellan plankorna. Att vakna sakta och ligga och lyssna på fåglarna som hoppar på taket, kryper under takplåten och när de flyger iväg. Alla små knäppanden och andra ljud som ett gammalt timrat hus med alla sina invånare ger ifrån sig. Att gå ner från vinden och böja sig i trappen för att inte slå huvudet, att lite försiktigt öppna dörren till köket och kika in innan jag går in, att lägga märke till hur det känns att lyfta visseljohanna och fylla med tevatten, att försiktigt ta tändsticksasken, vrida på gasolen och tända. Just det där att tänka på vad jag gör när jag gör det och vara tacksam för att jag får göra det. Inte bara att göra en masa saker på slentrian. Det är så skönt. Sakerna står där de alltid stått. Många av köksredskapen har använts av min mormors föräldrar när de bodde där och av alla som varit där sedan dess. Det har avnjutits så många koppar kaffe ur de kaffekoppar som finns där. Det känns lite som att alla som njutit av morgonkaffet utanför stugan sitter med mig när jag sitter där och ser solen ta sig över trädtopparna och kasta sina första strålar på stugan och den som sitter där med sitt morgonkaffe. Alla rutiner är sköna och trygga och invanda. Jag tycker om dem. Det är stor skillnad mellan kära rutiner och trist slentrian. Ibland blandas rutin och slentrian ihop. Lite synd. Att låta livet gå på slentrian är att följa med utan egen vilja och utan att uppskatta eller reflektera särskilt mycket. Det kan vara skönt eller åtminstone nödvändigt ibland när det varit lite för mycket beslut och lite för lite sömn under vissa perioder. Men det är inget vidare roligt eller intressant. Att ha kära rutiner är något helt annat. Det är att uppskatta och förvalta de vanor som är sköna och en väldigt bra grund för att sedan ifrågasätta och hitta på en massa nya sätt att tänka och vara.
Så fram för fler rutiner och mindre slentrian.