Cykelträning

Idag tog jag ut racercykeln för första gången på flera år. Senast jag cyklade var det på en knagglig asfaltsväg i regn och blåst och sedan dess har jag inte känt den minsta lust att ge mig ut på den igen. Men idag blev det av. Jag sprang fem kilometer i fredags kväll och så fram och tillbaka till golfbanan igår med familjen, så det blev nästan en mil. Jag var bra springsugen idag också, men tänkte på hur lätt det är att dra på sig skador, så då blev det en cykelrunda istället. Och det var SÅ kul. Farten, vinden, känslan, allt är ju jättehärligt med landsvägscykling. Hur kan jag ha glömt det? Enligt Endomondo så gick det inte fullt så snabbt som det kändes, men sak samma. Ett härligt träningspass med mersmak blev det. Och lite styrketräning efteråt. En del hopp och så lite armhävningar och plankan. Jag tycker egentligen att styrketräning är det tristaste som finns, men jag är så peppad av hur mycket skidhoppandet i vintras gav, så jag tänkte att om jag kan lägga in lite hopp- och balansmoment så kanske det blir roligare. Och det blev det faktiskt. 20 graders värme och sol och trädgården som styrketräningsplats kan ju ha bidragit såklart, men ändå. Jag är jättenöjd. Särskilt nu, efter lite rökta räkor, potatisplättar, hemgjord glass och lite vitt vin.

Maj i sin bästa form

Det varma vädret bara fortsätter. Jag har ätit frukost och middag varenda dag i två veckor nu tror jag. Och jag är så nöjd att jag gör det. Att jag inte bara tar ett djupt andetag för att hinna med allt som ska hinnas med i maj och längtar efter semestern. Att jag går ut och äter frukost i trädgården och lyssnar på fågelkvittret och njuter av morgonsolen och kaffet och smörgåsen. Jag har dessutom lyckats jobba kortare dagar så att jag hunnit med att njuta. 6-timmarsdagar är alldeles precis jätteperfekta för mig under denna småbarnsperiod av livet. Nu i maj har jag lyckats jobba så också. Inte bara tänkt att jag ska göra det och trott att jag gör det utom just den här veckan när det var så mycket. Och just den här. Och just den här. Denna maj har jag faktiskt jobbat betydligt mindre än en heltid. Jag gillar verkligen mitt jobb, det är inte det. Det är bara det att en vacker maj som denna avnjuts bäst utomhus. Och det har jag gjort. Varje morgon tittar jag på vad som hänt i trädgården. Nu har rönnbladen slagit ut. Häggbladen slog ut i helgen och det finns massvis med häggknoppar. Jag längtar så till de slår ut, men jag njuter av väntan på dem. Men nu ska jag cykla iväg till jobbet. I korta byxor och tunn tröja. Och i eftermiddag ska jag hämta barn. Senast klockan tre. Så det så. :-)

Försommarmorgnar

Jag älskar försommarmorgnar. Vardagsmorgnar, helgmorgnar, alla morgnar såhär års. Ja, inte de när jag sovit dåligt förstås, men alla andra. När vakenheten smyger sig på mig i en blandning av sömn och fågelkvitter utanför fönstret. När jag känner morgonluften komma in genom vädringsfönstret i alldeles perfekt temperatur. När solen lyser in i sovrummet med full kraft. När jag vaknar i precis lagom takt. När jag ibland kliver upp allra först när resten av familjen fortfarande ligger och sover och jag går ut alldeles själv i trädgården för att hämta tidningen och äta frukost. När ibland de andra vaknar strax efter mig och alla barn kommer in och lägger sig och morgongosar i sängen innan vi kliver upp tillsammans. När jag då får sällskap av något barn på tidningshämtarpromenaden. När vi lyssnar på fågelsången tillsammans och går runt i trädgården och tittar vad som hänt med våren sedan gårdagen. Vilka löv som slagit ut lite mer, hur jordgubbsplantorna vaknar, hur långt häggen kommit, när rönnarna börjar få lite grönt i sig, hur mycket grönare gräset blivit sedan gårdagen.
När vi sedan går in och fixar frukost på en bricka som vi tar med ut i trädgården. När vi sitter därute tillsammans och äter fil och mackor och te och jag dricker kaffe. När vi pratar om allt möjligt och lyssnar på fåglarna. När Ellen kommer och vill sitta i mitt knä och jag kan lukta på hennes helt ljuvliga hår som luktar sommarbarn. Den där blandningen av sand och jord och barnsvett och uteluft. När hon ser på mig med sina vackra glada isblå ögon och säger "Jag älskar dig". När jag blundar och insuper doften av hennes hår och lyssnar på fågelsången. Då är dagen alldeles ny och oförstörd. Sinnena har inte hunnit köras in på sina motorvägar av planering, logik, beslut, stress, vardagsadministration och irritation. Nu är det inte så att jag inte gillar dagarna. Jag har ett jätteroligt jobb, barnen har lagom långa dagar på dagis och fritids, vi har en bra vardag överhuvudtaget. Men det är som att förmågan att njuta av det som verkligen är härligt och viktigt liksom trubbas av utav alla beslut och all koordination som måste göras hela tiden. Av alla parallella spår som hela tiden måste upprätthållas, av livstetriset som hela tiden måste kollas för att inte haverera. Doften av barnen är lika stark, men det är som att förmågan att känna den försvinner i den stora informations- och beslutsmängden. Visst kan man påverka förmågan med mindfulness och eftertanke, men för mig kvarstår faktum: Jag älskar morgnar.

Mellanperiod

Mitten av maj. Det är en mellanperiod. Det har varit en härlig, men intensiv period hela vårvintern med mycket skidåkning och utevarande. Städning och vardagsadministration har hållits till ett absolut minimum. Början av maj var underbar. Det var varmt och soligt och skönt och trädgården fylldes av en massa lekande barn. Men nu kom några mellandagar med kyla och regn. Då har det varit riktigt skönt att vara hemma och inomhus och städa. Storstäda. Rensa bort alla vinterkläder. Städa kylskåpet och kasta resterna av sillen från i julas och de kufiska rörorna och tuberna som gick ut för förbluffande länge sedan med tanke på att jag ju rensade kylen även förra året. Städa sovrummet sådär jättejättenoga och vädra allt hela dagen sådär som man bara kan göra när det är tre grader varmt och småregnigt och pollensäsongen inte riktigt kommit igång än.

Men idag ska det bli fint väder igen. Då ska jag bara passa på att köra slutrace på städningen nu strax efter vår långfrukost. Sedan kommer Frank, en av världens finaste hundar. Vi ska låna honom idag när hans husse sitter inomhus och skriver exjobb. Barnen längtar. Att få låna en hund nästan en hel dag. En hund som kan leka kurragömma dessutom. Och som man kan gömma korvbitar till som han får springa och nosa upp. Barnen längtar. Och jag med. Ska se om jag kan få honom att hjälpa till att sätta potatis också.