Försommarmorgnar

Jag älskar försommarmorgnar. Vardagsmorgnar, helgmorgnar, alla morgnar såhär års. Ja, inte de när jag sovit dåligt förstås, men alla andra. När vakenheten smyger sig på mig i en blandning av sömn och fågelkvitter utanför fönstret. När jag känner morgonluften komma in genom vädringsfönstret i alldeles perfekt temperatur. När solen lyser in i sovrummet med full kraft. När jag vaknar i precis lagom takt. När jag ibland kliver upp allra först när resten av familjen fortfarande ligger och sover och jag går ut alldeles själv i trädgården för att hämta tidningen och äta frukost. När ibland de andra vaknar strax efter mig och alla barn kommer in och lägger sig och morgongosar i sängen innan vi kliver upp tillsammans. När jag då får sällskap av något barn på tidningshämtarpromenaden. När vi lyssnar på fågelsången tillsammans och går runt i trädgården och tittar vad som hänt med våren sedan gårdagen. Vilka löv som slagit ut lite mer, hur jordgubbsplantorna vaknar, hur långt häggen kommit, när rönnarna börjar få lite grönt i sig, hur mycket grönare gräset blivit sedan gårdagen.
När vi sedan går in och fixar frukost på en bricka som vi tar med ut i trädgården. När vi sitter därute tillsammans och äter fil och mackor och te och jag dricker kaffe. När vi pratar om allt möjligt och lyssnar på fåglarna. När Ellen kommer och vill sitta i mitt knä och jag kan lukta på hennes helt ljuvliga hår som luktar sommarbarn. Den där blandningen av sand och jord och barnsvett och uteluft. När hon ser på mig med sina vackra glada isblå ögon och säger "Jag älskar dig". När jag blundar och insuper doften av hennes hår och lyssnar på fågelsången. Då är dagen alldeles ny och oförstörd. Sinnena har inte hunnit köras in på sina motorvägar av planering, logik, beslut, stress, vardagsadministration och irritation. Nu är det inte så att jag inte gillar dagarna. Jag har ett jätteroligt jobb, barnen har lagom långa dagar på dagis och fritids, vi har en bra vardag överhuvudtaget. Men det är som att förmågan att njuta av det som verkligen är härligt och viktigt liksom trubbas av utav alla beslut och all koordination som måste göras hela tiden. Av alla parallella spår som hela tiden måste upprätthållas, av livstetriset som hela tiden måste kollas för att inte haverera. Doften av barnen är lika stark, men det är som att förmågan att känna den försvinner i den stora informations- och beslutsmängden. Visst kan man påverka förmågan med mindfulness och eftertanke, men för mig kvarstår faktum: Jag älskar morgnar.