Springförsök

Igår tog jag några försiktiga vändor fram och tillbaka på skogsbilvägen närmast, men jag fick ont i knät nästan direkt. Gjorde lite styrkeövningar för att ha få någon träning gjord och sedan ringde jag en naprapat här i närheten och fick tid redan på eftermiddagen. Han knäckte och böjde till mig lite överallt och gav mig stretchövningar. Intressant upplevelse att ha med tre mycket frågvisa barn hos en naprapat. :-)

Våra trevliga sommargrannar har kommit hem nu efter en resa, så vi åt middag tillsammans med dem. Därav inget springande på kvällen, men det blev en väldigt trevlig middag istället. Och så lite mer antiinflammatoriskt på kvällen eftersom jag ju inte skulle springa.

Idag gav jag mig ut på en testrunda. Jag promenerade en knapp kilometer och började sedan jogga på framfötterna. Mina nya skor, Nike Free, är ett mellanting mellan barfotasko och vanlig sko. De har mycket mer dämpning än barfotaskor, så de känns lite snällare på grusväg, men jag höll mig på framfötterna så gott jag kunde ändå. Det är ett mycket roligare sätt att springa, men eftersom jag drog på mig en hälsporre när jag sprang för mycket på framfötterna i barfotaskor så är jag ändå lite smårädd. Jag kände lite i knät, men inte mycket. Ställde mig och vilade någon minut innan jag kom till min favoritbacke som går böljande uppför i någon kilometer ungefär och började sedan springa. Den backen är så rolig och det var skönt att våga ta i igen efter så många dagars vila. Uppför känns mycket skonsammare på alla sätt. Dessutom kanske jag kan få behålla lite kondition om jag kör några snabba pass uppför backen. Mer kondition per steg så att säga.

När jag kommit upp för backen vek jag in på en skogsstig och sprang på den tillbaka till stugan. Jag fick tråkigt nog lite ont i knät. Inte mycket, men tillräckligt för att känna att det inte var friskt. Så nu får det bli några dagars helvila från löpning med hopp om bättring. Jag får trösta mig med att ligga i hammocken och äta småkakor och läsa istället. :-)

Löparknä

Jag som kommit igång så bra med löpningen. 15 kilometer började kännas som en standardrunda. Helt perfekt! Det var så kul och så lätt och så härligt. Och så kom knäontet. Blä! Sååååååå tråkigt. Nu har jag surfat nätet runt efter bot. När jag väl hittade rätt stretchövning mot hälsporren så var den ju borta på bara några veckor efter ett halvårs ont, så jag hade hopp om något liknande. Egentligen tycker jag inte om att ta medicin i onödan, men jag har ätit antiinflammatoriskt i två dagar nu för att kanske skynda på läkningen. Dessutom har jag stretchat enligt övningar jag hittat på nätet på http://piggelina.se/2010/06/konsten-att-bli-av-med-ett-lparkn/ och http://www.springjonas.se/2012/03/framgangsreceptet-mot-loparkna-del-2-av.html
Och så vila.

Jag åkte också in till Trosa idag och köpte ett par nya löparskor eftersom många verkar ha fått löparknä då de använt fel skor. Jag var helt inställd på ett par dämpade skor utan pronationsstöd, men jag kom hem med ett par Nike Free. Ska bli jättekul att testa hur de går att springa med. Bara att hålla tummarna.

Försommarfrosseri

En knapp vecka kvar till sommarlov. Både för barnen och mig. Så länge jag har minsta möjlighet till att gå på sommarlov tillsammans med barnen så kommer jag att göra det.
Det är högsommarvärme. Redan till frukosten är det så varmt att jag sitter ute i bara shorts och t-shirt och njuter av morgonkaffet, av att läsa igenom nästan hela tidningen och att ha ro att göra det, att få ut en liten tjej i blommig klänning som vill sitta i mitt knä, att höra tidigsommarens symfoni av fågelsång och av att veta att det här bara är början av en lång sommar.
Att lite senare följa dottern till lekparken där hon och de andra barnen på gatan leker och plockar blommor, att äta fil till lunch, att sitta i hammocken och läsa en bok och en tidning och hålla kolla på barnens lekar och lyssna på barnskratten. Jag älskar tidiga juni.