Årets premiärsegling

Årets premiärsegling gick i stort sett bra efter en intressant inledning. Tanken var att jag och Filip skulle segla och han var jättetaggad, men kvällen innan hörde bästisarna från Lycksele av sig och meddelade att de kommit till Stockholm på besök och undrade om vi ville med på Tom Tits. Efter en del funderingar fram och tillbaka kom vi då fram till att det bästa var om Ulf tog med sig barnen på Tom Tits och jag seglade själv så fick barnen hänga med och segla senare.

Den snälla elmotorn startade lika fint och snällt som tidigare och vi tog oss ut genom hamnen i Trosa utan problem. Men jisses vilka båtar det ligger där! Det är ju ingen underdrift att säga att Stortrissen känns liten och enkel. Men jättefin.
När jag närmade mig första viken på väg ut så hade jag ledsnat på att sitta och motorputtra och bestämde mig för att åka in i viken och sätta segel. Jag hade dragit ner fallen till sittbrunnen, så det var inga problem att hissa storseglet. Förutom en sak. Jag hade fäst storskotet i bommen, men inte i båten. Dumt. När vinden tog tag i seglet så for det rakt ut och storskotet drogs ut till max och åkte ur den där grejjen det sitter fast i och ner i vattnet. Nu var det lite problematiskt att vara själv. Efter lite gymnastiserande så fick jag tag i bommen med handen och drog in den. Men då hade jag tappat en sko uppe på rufftaket. En skitsnygg och alldeles ny Nike Freesko som jag helst inte ville tappa i sjön. Upp igen och som tur var så fick jag tag i den. Så underbart det är med en liten båt med ett litet segel. Sedan började jag försöka att trä in skotet i blocket, men allt hade trasslat ihop sig. Det blev inte bättre av att jag hade två långa tampar till som låg på golvet i sittbrunnen som också ville vara med och trassla. Så det blev till att börja med att trassla ut dem och kasta in dem i ruffen för att sedan trassla ut skotet. Alltihop med vinden slående i storseglet. Till slut lyckades jag. Skönt. Hoppas att inte någon filmat mig och lagt ut mig på youtube. Då återstod nu att få iordning focken eftersom den snurrat ett varv runt sig själv under övningarna. Hua! När man gör sådant är det så otroligt mycket lättare om man är två och en kan hålla i rodret. Jag måste verkligen fixa iordning någon typ av autopilot.

Efter en del trixande så fick jag focken rätt, men en hake hade fastnat i förstaget, så jag fick inte upp det mer än till ungefär två tredjedelar. Men vinden var så fin att vi gick framåt i god fart ändå, så jag kom fram till att två tredjedels fock och ungefär nittio procent storsegel var fullt tillräckligt. De förbipasserande båtarna fick säga vad de ville. De gick ju förresten på motor så gott som allihop. Trots rullfockar och all världens övriga bekvämligheter och lyxutrustningar. Vinden kom alldeles perfekt snett bakifrån och vi seglade snabbt och jämt och skönt framåt. Eftersom jag seglat stäckan några gånger nu så började jag känna igen mig och det var inga som helst problem att navigera. En IF som gick på motor (bensinmotor) gick om, men bara marginellt snabbare än vad jag seglade. Det kändes skönt.

Det blev bekväm slör hela vägen till Tullgarnsviken. Vi passerade Furskär och än en gång tänkte jag att dit ska vi. Det är en otroligt mysig ö som bara helt enkelt vill bli besökt av mig. Årets mål med seglingen (förutom att ha trevligt) är att lära oss "man överbord" och att lägga till mot land. Helst då Furskär. Vi får se hur det går. Barnen är jättetaggade allihop och tjatar om att få segla och det är ju den allra största framgången. Att de verkligen vill segla och tycker att det är kul. Vädret är helt perfekt för segling. Lagom vind och varmt. Tyvärr har jag åkt på en förkylning, så vi måste vänta några dagar. Men sedan så... :-)

Men tillbaka till seglingen. Det började dra ihop sig mörka moln. Mycket mörka och väldigt åsklika. Lite småkymigt, men jag bestämde mig för att det bästa ändå var att fortsätta, åtminstone så länge jag inte hörde något åskmuller. Jag bestämde mig även för att låta bli att oroa mig utan att fortsätta att njuta av den fina vinden istället. När jag kom in mot Tullgarnsviken och såg Tullgarns slott kände jag mig nästan lika segerviss som på förra årets premiärtur. Jag fixade det! Inne i viken snurrade vinden en del, men det var inga problem att segla in mot bojen. Jag tog ner seglen i hyfsat god tid innan vi var framme och gick på motor sista biten. Fick tag i bojen med den underbara båtshaken på första försöket. Härligt! Det gick bra den här gången också. Ser fram emot att få sticka ut med barnen.