VAB

Ellen är fortsatt portad från dagis med sina vattkoppor. Däremot känns hon helt frisk. Vi har haft en jätteskön dag. När jag följt Filip och William till dagis och skolan så satte jag Ellen i vagnen och så tog vi en rask promenad/joggingtur. På väg hem somnade hon och då kunde jag ta en dusch och sedan duka fram ett jättefika med segkaka, avokado, rökt skinka, en stor caffe latte, Brämhultsjuice och äta, lyssna på P1 och läsa tidningen i riktigt lugn och ro medan Ellen sov gott i vagnen utanför. Det kändes som att vara föräldraledig igen. Det här med vab är lite olika hur det känns olika dagar. Om barnet är jättesjukt så bryr man sig ju bara om det såklart. Om man varit hemma och vabbat väldigt mycket och känner att man inte hinner med jobbet så känns det stressigt. Ibland måste man jobba hemifrån och maila och ringa samtidigt som man försöker hålla barnet nöjt och lugnt och då är det inte heller särskilt kul eftersom man känner att man inte räcker till någonstans. Men när det är såhär, att man inte är orolig och det inte varit så många dagar så tycker jag att det är jättemysigt. Man får vara hemma och ägna sig helhjärtat åt ett enda barn och man får rå om varandra i lugn och ro. Det går att vara helt lyhörd för ett enda barns behov hela tiden. Man har inga projekt som man ju ofta har på helgerna. När man som idag dessutom lyckas få in ett träningspass och en avslappningsstund för sig själv så känns det som att vab-dagarna blir som en lugn oas när man faktiskt nästan känner att man räcker till.

Skogsutflykt

I lördags begav sig jag och barnen ut i skogen för att njuta av den vackra höstdagen. Väl behövligt nu efter en och en halv månads ihärdigt regnande. Ulf var fortfarande förkyld, så han stannade hemma och kurerade sig. Men Filips bästis Ludvig och hela hans familj följde med så det blev alldeles jättetrevligt ändå. De fem största barnen, dvs alla utom Ellen, sprang runt och lekte kurragömma, bockarna bruse och diverse annat. Alla fem rör sig så lätt. De flyter liksom fram på stigarna. Att se barn röra sig så lätt i skogen är bland det finaste jag vet.

Jag fick med mig systemkameran så att jag kunde fotografera lite också. Jag älskar att fotografera och att hålla på med bilder. Det är tyvärr en av alla de saker jag nästan aldrig tar mig tid till. Det blir mest mobilkamerabilder som läggs på hög och möjligen läggs ut på facebook. Sällan eller aldrig skriver jag ut och ramar in någonting. Och ändå tycker jag det är så otroligt roligt både att fota, välja bilder, redigera dem lite, skriva ut, rama in, sätta upp och slutligen och framför allt titta på dem på väggarna. Det är så lätt och roligt och går så fort, men det är som sagt en av de alla saker jag inte hinner med just nu. Det är helt underbart med småbarnsperioden och allt vad den innebär, men så mycket tid över får man ju inte.  
Hursomhelst, i lördags så fick jag med mig systemkameran med favoritobjektivet och det var sååååå kul både att fota och att se bilderna efteråt. Någon av dem vill jag ha upp på väggen också. Helst innan jag går i pension.

Kladdkaka

Idag blir det nog kladdkaka tror jag. Bästa kakan att baka med barnen (tillsammans med "Tottes kaka enligt William"). Om det blir lite för mycket svinn vid provsmakningen så kan man hälla det som eventuellt blev kvar av smeten i muffinsformar istället.  Då blir det kortare gräddningstid också.

Smält 100g smör i en kastrull.
Häll i 1-2 msk kaffe
Blanda ner 2 dl socker.
Rör ner 2 ägg.
Blanda
1,5 dl mjöl
0,5 tsk bakpulver
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
Rör ner mjölblandningen i kastrullen.
Grädda i 175 grader i 22-25 minuter.

Vattkoppor

Ellen har vattkoppor trodde en doktor på vårdcentralen. Skönt att få det avklarat. Synd att de inte var helt tvärsäkra. Och stackars Ellen som har en massa utslag under och i munnen. I måndags blev hon hemskickad från dagis med 39 graders feber. När de ringde var jag i Vilhelmina och Ulf låg hemma med över 39 graders feber. Det är inget kul att inte kunna vara på dagis på studs då och hämta henne. Hon har inte velat äta någonting nästan. Igår började jag med falukorv, fortsatte med ostkaka, smörgås, kräm och till slut rent smör vilket hon brukar älska att äta. Men icket. Då provade jag med att blanda ihop havregryn, smör, kakao och socker till chokladbollsmet och det gick bättre. Efter en stund kom jag på att chokladbollar inte är så tokiga ur näringssynpunkt. Jag har ända sedan jag gick på gymnasiet tyckt att chokladbollar är den optimala träningskosten. Det finns ingenting som klår det när man ska spela badminton, cykla, åka skidor eller göra något annat som kräver extraenergi. Det måste vara en optimal sammansättning av olika snabb energi som ger mycket extraenergi utan att lämna några sockerdippar efter sig. Det hela hänger ju på att man har en hög andel havregryn och kakao, riktigt smör och inte alltför mycket socker, men ändå så känns det ju lite lustigt att något man tycker är en onyttig godsak faktiskt är en näringsriktig nyttighet i mina ögon. Bättre än pannkakor, makaroner och mycket annat man oftast tycker känns som riktig mat.
I vilket fall som helst så åt hon det, drack oboy och jag blev lite lugnare. Men hon har så hemska blåsor i munnen och det blöder nästan hela tiden. Stackars min lilla flicka. I natt fick hon till slut en Alvedon. Efter en stund så blev hon lite lugnare och somnade. Bland det hemskaste jag vet är att inte kunna trösta mina barn. Bland det underbaraste jag vet är att kunna trösta dem. Att känna henne komma till ro, trycka sig intill mig och till slut somna var underbart. Man blir ödmjuk då.

Mina favoritljud

• Rasslet som uppstår när pojkarna letar i legolådan. Helst när jag själv sitter i vardagsrummet med en kopp kaffe och DN och det är ledigdagmorgon.
• Ljudet av porslin när någon stökar i köket när man själv just vaknat på morgonen. Och ljudet från vedspisen när någon håller på att göra upp eld i den och man hör spiselkroken klicka mot järnspisen.
• Barnens tunga andetag när de snusar och sover djupt. 
• Barnens skratt.
• Regn som smattrar mot taket i sommartorpet när man ligger uppe på vinden.
• Vågor som bryts mot en strand eller klippa.
• Ljudet från barnen när man hör hur de leker, resonerar, skrattar, hjälper varandra och bara smålåter.

Det där med att få dagishämtningar och lämningar och vab och jobb att gå ihop är inte helt lätt alla dagar. Undrar om jag får något nobelpris för den upptäckten.

Höstpromenad till Trollskogen

Igår var det en sådan där jättefin och solig höstdag. Jag var förkyld och trött, men jag kunde inte förmå mig att stanna inne efter en månads ihållande regn. Så jag och barnen packade matsäck och gav oss ut till skogs. Här är Ellen på väg mot spångarna som leder ut till Trollskogen.

Lugn lördagmorgon

Det här är en underbar lördagmorgon/förmiddag. Jag började med att ge barnen frukost medan Ulf åkte till Lilla Bageriet och köpte nybakat bröd. William frös, så jag lindade in honom i täcken och filtar i fåtöljen i vardagsrummet och så satt han och åt smörgås och morot där. Det såg jättemysigt ut. Sedan när alla andra hade ätit så tog Ulf med dem till nedervåningen och så fick jag sitta i soffan i lugn och ro och lyssna på P1, läsa DN, dricka en jättestor mugg med kaffe och äta alldeles färsk segkaka och brytkaka och dricka Brämhultsjuice. Jag älskar sådana morgnar. Jag älskar långsamt tempo. Jag älskar att ha en stund när jag är ganska säker på att ingenting oförutsett händer. Jag älskar att gå och hälla upp lite mer kaffe, göra en till smörgås och tro på att jag kommer att få äta och dricka upp det ostört. Jag älskar att läsa precis så mycket jag vill av DN utan att avbrytas.
Det som är så underbart är kontrasten. Jag uppskattar stillheten, ensamheten och händelselösheten för att det är en kort stund i ett liv med väldigt mycket händelser och väldigt mycket närhet. Jag älskar allt som händer hela tiden i livet. Jag älskar att ha barnen omkring mig och på mig hela tiden. Jag älskar att det alltid låter och rör sig och att de vill ha min uppmärksamhet hela tiden. Men det är också just det som gör att det är så otroligt skönt att få njuta av kontrasten med total stillhet, förutsägbarhet och tystnad ett tag. Som att få äta när man är riktigt hungrig eller få värma sig när man är riktigt frusen. Jag tror att vi mår bra av kontraster.
Och nu börjar Spanarna på P1. Det ska jag lyssna på alldeles ostört. Sådana här lördagförmiddagar måste vara det mest hälsosamma som finns.

På jobbresa

I torsdags och fredags var jag på jobbresa i Skellefteå. På kvällen när vi satt och åt middag fick jag den här bilden på mobilen av Ulf.

Jag kunde inte låta bli att visa den för de som satt närmast. Jag VET att det inte är sådär jätteintressant för de flesta att se bilder på andras barn, men jag kunde inte låta bli. Logiskt så inser jag ju att alla tycker att just deras barn är extra fina och fantastiska, men känslomässigt så kan jag faktiskt inte inse att inte mina är de (även objektivt sett) allra finaste och mest fantastiska och att varje bild på dem är jätteintressant att titta på. Så jag fortsätter väl att utsmycka facebook med bilder på dem.

Det var en bra resa och en trevlig middag, men oj vad jag längtade hem när jag fick bilden.

Bloggnamn

Wow! Jag har äntligen hittat ett bloggnamn som är ledigt, tankarochalltmojligt. Skönt! Då är det bara att börja. Jag har tänkt på så mycket jag skulle vilja skriva ner och reflektera kring, men jag fastnar alltid när jag inte kan hitta något ledigt bloggnamn. Men nu äntligen kan jag börja!