Det här är en underbar lördagmorgon/förmiddag. Jag började med att ge barnen frukost medan Ulf åkte till Lilla Bageriet och köpte nybakat bröd. William frös, så jag lindade in honom i täcken och filtar i fåtöljen i vardagsrummet och så satt han och åt smörgås och morot där. Det såg jättemysigt ut. Sedan när alla andra hade ätit så tog Ulf med dem till nedervåningen och så fick jag sitta i soffan i lugn och ro och lyssna på P1, läsa DN, dricka en jättestor mugg med kaffe och äta alldeles färsk segkaka och brytkaka och dricka Brämhultsjuice. Jag älskar sådana morgnar. Jag älskar långsamt tempo. Jag älskar att ha en stund när jag är ganska säker på att ingenting oförutsett händer. Jag älskar att gå och hälla upp lite mer kaffe, göra en till smörgås och tro på att jag kommer att få äta och dricka upp det ostört. Jag älskar att läsa precis så mycket jag vill av DN utan att avbrytas.
Det som är så underbart är kontrasten. Jag uppskattar stillheten, ensamheten och händelselösheten för att det är en kort stund i ett liv med väldigt mycket händelser och väldigt mycket närhet. Jag älskar allt som händer hela tiden i livet. Jag älskar att ha barnen omkring mig och på mig hela tiden. Jag älskar att det alltid låter och rör sig och att de vill ha min uppmärksamhet hela tiden. Men det är också just det som gör att det är så otroligt skönt att få njuta av kontrasten med total stillhet, förutsägbarhet och tystnad ett tag. Som att få äta när man är riktigt hungrig eller få värma sig när man är riktigt frusen. Jag tror att vi mår bra av kontraster.
Och nu börjar Spanarna på P1. Det ska jag lyssna på alldeles ostört. Sådana här lördagförmiddagar måste vara det mest hälsosamma som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar