Vattkoppor

Ellen har vattkoppor trodde en doktor på vårdcentralen. Skönt att få det avklarat. Synd att de inte var helt tvärsäkra. Och stackars Ellen som har en massa utslag under och i munnen. I måndags blev hon hemskickad från dagis med 39 graders feber. När de ringde var jag i Vilhelmina och Ulf låg hemma med över 39 graders feber. Det är inget kul att inte kunna vara på dagis på studs då och hämta henne. Hon har inte velat äta någonting nästan. Igår började jag med falukorv, fortsatte med ostkaka, smörgås, kräm och till slut rent smör vilket hon brukar älska att äta. Men icket. Då provade jag med att blanda ihop havregryn, smör, kakao och socker till chokladbollsmet och det gick bättre. Efter en stund kom jag på att chokladbollar inte är så tokiga ur näringssynpunkt. Jag har ända sedan jag gick på gymnasiet tyckt att chokladbollar är den optimala träningskosten. Det finns ingenting som klår det när man ska spela badminton, cykla, åka skidor eller göra något annat som kräver extraenergi. Det måste vara en optimal sammansättning av olika snabb energi som ger mycket extraenergi utan att lämna några sockerdippar efter sig. Det hela hänger ju på att man har en hög andel havregryn och kakao, riktigt smör och inte alltför mycket socker, men ändå så känns det ju lite lustigt att något man tycker är en onyttig godsak faktiskt är en näringsriktig nyttighet i mina ögon. Bättre än pannkakor, makaroner och mycket annat man oftast tycker känns som riktig mat.
I vilket fall som helst så åt hon det, drack oboy och jag blev lite lugnare. Men hon har så hemska blåsor i munnen och det blöder nästan hela tiden. Stackars min lilla flicka. I natt fick hon till slut en Alvedon. Efter en stund så blev hon lite lugnare och somnade. Bland det hemskaste jag vet är att inte kunna trösta mina barn. Bland det underbaraste jag vet är att kunna trösta dem. Att känna henne komma till ro, trycka sig intill mig och till slut somna var underbart. Man blir ödmjuk då.