lördag 22 juni 2013

Att röja fram en torparträdgård

Att röja fram en torparträdgård är inte det lättaste. Eller minst fysiskt krävande. När man kommer ut hit på försommaren så gäller det först att röja fram gräsmattan. Inte så lätt alla gånger eftersom vildsvinen ofta lekt markberedare under vintern. Och så gäller det att sluta i tid. Eftersom varje sak jag gör ger så mycket resultat så är det lätt att hoppa över pausar och köra på, men då vet jag att jag efteråt blir helt slut. Men det är ju så kul och som sagt, så tacksamt. Varje ansträngning syns verkligen. Tre, fyra timmar med gräsklipparen trollar fram en stor del av trädgården och gör att torpet ser bebott ut. En timmes rensande gör att ett gräsbuskage blir en vinbärsbuske, en timmes jobb med sågen gör att de små träd som envisas med att komma närmare i höga gräset blir undanröjda och det höga gräset ser ut som en äng igen, en halvtimmes klippande med en röjsax gör att man kan gå fram till de flesta ställen man vill gå till utan att bränna sig på brännässlor.
Jag är långt ifrån någon trädgårdspedant vilket kanske framgår och jag kan väldigt lite om växter. Jag röjer fram det som ser ut som buskar och blommor. Det som kräver kunnig skötsel försvinner, men det blir väldigt fint av de saker som överlever i min omvårdnad också. Jag försöker förvalta den gamla torparträdgården så gott det går, men utan att slita för mycket. Och om något självsår sig som är fint så låter jag det vara kvar. Som vildhallonen som börjat växa i vinbärsbusken till exempel. Varför rensa bort dem? Hallon är ju mycket godare än vinbär.


Sedan har jag några favoriter som verkar klara sig bra under min vårdnad eller möjligen frånvaro av vårdnad. Jasminen till exempel. Den är nog min stora favorit. Den är fantastiskt vacker och dessutom så blommar den under den tid vi är här. Busken brukar vara helt grön när vi kommer hit på försommaren, sedan ser man hur den börjar visa lite färg i knopparna och sedan slår den långsamt ut och blommar länge. Den ger en väldigt skön skugga att sitta under när det är varmt och soligt och den gör mig glad. Jag tror att jag tycker extra mycket om jasminen eftersom den bara blir vackrare och vackrare för varje år. Ganska mycket annat i trädgården har förfallit och försvunnit sedan jag, vildsvinen och mördarsniglarna tog över vårdnaden, men jasminen blir bara vackrare och vackrare för varje år. Oh nu håller de första blommorna på att slå ut.



2 kommentarer:

  1. Det finns ingen doft som smultronjasmin! Vi hade en pytteliten buske på baksidan i Jordbro och jag älskar den doften!

    SvaraRadera
  2. Vad kul att höra! Hoppas du får en du också snart. :-)

    SvaraRadera