Presentinköpsdilemma

Jaha. Så blev det ett inköp idag i alla fall. William, min femårige son, ska på kalas i helgen och behöver därför en present. Det känns lite obekvämt att köpa en begagnad leksak som present och därför så köpte jag en ny legosats. Jag vill ju inte att mina barn ska bli lidande eller betraktade som annorlunda och jag vet inte alls hur vare sig föräldrar eller barn skulle reagera om William kom med en begagnad present. Egentligen tror jag att barnet skulle bli glatt eftersom man för samma summa pengar kunde köpa en mycket finare begagnad leksak. De flesta föräldrar skulle nog också tycka att det var skönt om någon vågade bryta nyleksaksinköpsvanan. Jag har aldrig någonsin hört en enda förälder beklaga sig över att de har för lite leksaker, men däremot är de flesta rätt irriterade på att de har så mycket leksaker hemma som ska städas undan och hållas ordning på. Men det är ändå lite tufft att vara den som börjar. Och samtidigt, om det är något område som man skulle kunna dra ner drastiskt på nyprylkomsumtionen utan att någon blev lidande så är det just när det gäller leksaksinköp till barn. Tänk om alla istället tog varsin leksak hemifrån och slog in och gav bort. Alla skulle garanterat bli väldigt glada och vi skulle spara mycket på miljö, pengar, sopberg och barnarbete.

I Filips klass skulle varje barn ta med sig en julklapp till julfesten förra året. Där föreslog jag att varje barn skulle ta med sig en sak hemifrån och slå in istället för att köpa något nytt. Det gick jättebra och de som ordnade julfesten i julas gjorde likadant vilket ju troligtvis innebär att det inte var en helt tokig idé. Jag hoppas att det kommer en trend att göra likadant på barnkalas, för jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska starta en eller inte. Jag vill ju inte att mina barn ska komma ikläm. Men samtidigt: Är det några som kommer ikläm för den konsumtion vi har idag så är det ju de. Dilemman, dilemman, jag ska fundera vidare.