Tankar och allt möjligt: Den optimala sommardagen

28 juli 2013. Sommardagen som hade allt.

Jag började dagen med att gå ner i vårt gulliga lilla torpkök tillsammans med Filip och Ellen och så drack vi te och åt valnötsbröd från Gateau (tur att jag köpte så hutlöst mycket och lyckades proppa in i det lilla frysfacken så att vi fortfarande har kvar av det) och småpratade och hade allmänt trevligt. Sedan kom Ulf och William också ner och jag intog min plats i hammocken och drack en hel massa koppar kaffe, åt gott bröd och läste "Major Pettigrews sista chans", en engelsk feelgoodpocket av bästa sommarslag. Dagen framför oss var helt kravlös och oskriven. Vi hade målat och skrapat färg och skött om stugan så att det såg fint ut och och så att vi var nöjda för det här året. Jag älskar den där känslan när jag inte känner några som helst bordekrav och bara kan koncentrera mig på boken, kaffet, ljudet från resten av familjen inne i stugan, fåglarna som flyger omkring, skogsljuden, dofterna, hammockgunget och nuet. Att sträckläsa är också en sak jag tycker väldigt mycket om. Det är skönt att skvättläsa också vilket oftast är fallet nu med tre ganska små barn, men det är en oerhörd lyx att få försvinna in i en bokvärld under en lite längre tid.
Framåt elvatiden så blev det fil under äppelträdet och sedan lade vi oss uppe på vinden och tog en middagslur. Men sedan blev det lite för varmt härinne i grytan i skogen och vi beslöt oss för att ge oss iväg någonstans ett tag. I hammocken hade jag tittat och lyssnat på vinden i träden som lockade till segling även om jag egentligen tänkt mig att ta en seglingsfri dag och bara göra absolut ingenting. Efter lite övertalning från Ulf så beslöt jag mig för att ge mig ut trots allt och tänkte att det skulle vara kul att ge mig ut på egen hand och testa lite tuffare segling än jag vågade när något av barnen var med och nu när det dessutom blåste lite mer än de senaste gångerna. Ulf skulle åka till Trosa och handla och barnen skulle då få köpa lite nya trashpackkort. Men till min förvåning så ville William hellre följa med mig ut och segla än att åka till Trosa. Nog för att det skulle varit kul att testa på ensamsegling, men om han ville följa med mig i den aktivitetskonkurrensen så var det ju liksom ingen tvekan.
Vi åkte ner till slottet, åt en glass och så hoppade jag och William i jollen. Men till min ännu större förvåning så ändrade då även Filip sina planer och ville hellre följa med ut och segla än att åka till Trosa och köpa de högt efterlängtade korten. Och då blåste det ju ändå en hel del. Glatt överraskad så blev alltså ensamseglingen en trepersonerssegling. Humören var på topp för allihop. Trashpackalbumen följde med och killarna diskuterade dem medan jag satte segel. Sedan bar det av. Denna gång hade jag dragit ner både storfallet och fockfallet till sittbrunnen. Vilken skillnad! Det var ju inga problem alls att hissa segel såhär. Dessutom hade jag sänkt bommen ytterligare några centimeter så nu fick jag upp hela storseglet. Så vackert det blev! Och vinden var helt perfekt. Filip skötte entusiastiskt fockskoten. Så kom det en vindby och båten tog rejäl fart och började luta rätt kraftigt. "Wow, vilken fart!" ropade Filip glatt. Jag frågade honom om han var medveten om att båten lutade lika mycket som föregående gång vi var ute när det blåste mycket och han blev rädd. "Gör det?" svarade han. "Nu är det ju bara kul.Visst har jag blivit modig?". Där fick jag för att ha funderat i väldigt många vändor fram och tillbaka om hur jag skulle lära mig att segla utan lutning. William tittade ut genom ruffen och sade "Jag tycker bara att det är mysigt när det lutar". Okej, gick det så lätt? Skönt.
Vi kryssade ut mot öppningen från viken. William ville fiska, så vi satte fast den lilla gummifisk han hade med sig på metkroken och kastade den i sjön. Troligtvis på kungligt vatten där vi inte fick fiska. Men eftersom jag sett till att ingen del av kroken kom ut från gummifisken och den inte ens sjönk så undrar jag om vi ens skulle kunna fällas för fiskebrott eller vad det nu kan heta. Jag såg framför mig juristerna i en rättegång som gjorde en teknisk utredning om huruvida metspöt i sin nuvarande form kunde klassas som fångstredskap eller inte och kom fram till att det var värt risken. Så William fiskade och Filip deltog entusiastiskt i seglingen. "Klart för slag?", "Klart för slag.", "Roder i lä", hojtade vi till varandra när vi slog. Efter varje slag så styrde jag ner rätt mycket från vinden. Båten tog rejäl fart och lutning och sedan gick jag upp mot vinden. Filip skötte fockskotet och jag storskotet och vi prövade oss fram. Det var så häftigt och segelkänslan var så härlig. Jag vet inte alls om vi gjorde rätt och vi kunde inte gå alltför högt mot vinden, men dels så tror jag att Stortrissen inte gärna går så högt och dels så tror jag att jollen bakom oss bromsar ganska kraftigt. Jag hade egentligen tänkt lämna den vid bojen, men William tycker att det är så häftigt när den åker båtrodeo och ville ha den med, så den fick hänga efter idag också.
Så vände vi tillbaka och blev uppmötte av Ulf och Ellen vid bryggan. Väl tillbaka vid Laggartorp så grillade vi kyckling, halloumi och grönsaker och jag drack lite gott rödvin till. Sedan blev det läggning med sagoläsning uppe på vinden och slutligen kvällste för mig och Ulf nere i Laggarköket.
En väldigt härlig dag helt enkelt.