Äntligen löpning igen

Efter inte mindre än fyra veckors löpningsuppehåll pga en envis förkylning så gav jag mig ut på ett försök imorse. Jag sprang med landstingets löpargrupp som idag bestod av en landstingsanställd och jag och en till utbyssing. Jag hade förvarnat om att jag eventuellt skulle kliva av efter två kilometer utifall att det gick för tungt. Men det gick jättebra. Vi körde lugnt tempo på fina delvis kuperade skogsstigar. Jag hängde med inte mindre än 12,5 kilometer. Underbart! Känns så skönt att ha löpningsro i kroppen och ha lite löpartrötta ben igen.

Egenföretagarens fram- och baksidor

Det verkar väldigt väldigt nära att jag får ett kontrakt med ett stort konsultföretag som jag gärna skulle vilja samarbeta med. Och detta med arbetsuppgifter som jag helst av allt vill jobba med i den inriktning jag vill styra mitt lilla företag. Det är så nära att jag kände för att ta ut lite seger i förskott och fira, så jag köpte en croissant till förmiddagsfikat. Croissant och en stor god kaffe till förmiddagsfika och firakänsla. Men. Var är alla arbetskamrater att fira tillsammans med? Vem ska jag high-fiva med? Jag ringde till maken som blev lika glad som jag och som jag fick dela glädjen med, men det skulle ändå ha känts bra med arbetskamrater att fira tillsammans med. Det ger en härlig kick när det går framåt i företaget som jag driver helt och hållet själv och det är en av de många framsidorna jag känner med att vara egenföretagare. Baksidan är frånvaro av arbetskamrater.  En stor baksida. Får se hur jag löser den biten framöver.

Förkyld

Nu har jag varit förkyld i två och en halv vecka. Två veckor liggandes och nu de senaste dagarna på kraftig sparlåga. Så trist. Som tur är så har jag kunnat jobba halvliggandes i soffan. Inte helt optimalt att jobba istället för att bara vila när jag är sjuk, men ändå mycket bättre att kunna göra det hemifrån soffan än att behöva ge mig ut.
Lite tråkigt att missa en massa roliga löpturer också. Å andra sidan har jag känt av knä och häl lite den senaste tiden. Bara lite, men ändå ett varningstecken. Tre veckors vila kan nog vara precis vad som behövs. Om man läser årsbaserade träningsprogram så står där ofta att man ska lägga in ett träningsuppehåll på hösten/vintern på en-tre veckor. Kan ju knappast vara någon småbarnsförälder som lagt in sådana. Småbarnsföräldrar har ju liksom ALLTID några ofrivilliga träningsuppehåll på några veckor när höstförkylningarna kommer. Det kanske är lite pga det här som jag inte följer några träningsprogram. Om jag gjorde det så skulle jag vara besviken och känna att jag gick ifrån programmet när jag blir sjuk. Nu känns det mer som att träningvilan visst infann sig just nu. Men träningssugen är jag. Jag har hunnit anmäla mig och beställa resor till både Tjejmilen, Lidingöloppet och Vikingarännet. Tjejmilen och Lidingöloppet i första hand för att jag fick så roligt ressällskap dit. Blir jätteroliga tjejhelger med energigivande sällskap. Och så är det roligt att vara några stycken som anmält sig till samma lopp så att man är flera som har samma träningsmål och laddning.
Vikingarännet känns också jättespännande. Ända sedan jag flyttade upp till Lycksele för fjorton år sedan så har jag saknat skridskovintrarna i Stockholm och tänkt att jag ska ta en skridskohelg per år. Men det har inte blivit av. Men nu har jag bokat en. Och jag tog det den helg när Vikingarännet ska gå. På lördagen tänkte jag åka med på en SSSK-tur. Tänk om det kan bli skärgårdsis. Skulle vara fantastiskt att få åka skridskor i skärgården igen nu efter så många år. På söndagen tänkte jag åka Vikingarännet om det inte blir inställt och annars ytterligare en SSSK-tur. En riktig skridskohelg alltså. Skönt att ha lite roliga saker att planera och tänka på från sjuksoffan.

Sälja

Jag skulle vilja ha lite fler kunder. Jag ringde några företag och flera var intresserade, men det är ju några steg från intresse till affär. Och en del väntetid. Och ganska stor risk att de hellre ska anställa eget folk än att anlita en konsult. Efter lite funderande fram och tillbaka kom jag fram till att jag ska försöka ringa 100 presumptiva kunder. Om jag ringer 100 så kanske det kan bli affär med 3. Min erfarenhet av försäljning är att om man ringer en person som behöver det jag säljer precis när jag ringer så är det väldigt lätt att sälja. I övriga fall ganska svårt. Och sannolikheten att pricka en kund som behöver just det jag säljer just när jag ringer ökar ju fler jag ringer. Så. Bara att ringa på. 20 av 100 uppringda hittills. Flera intresserade. Men, som sagt, det är ju en bit både i tid och antal från intresse till affär. Men jag är åtminstone en femtedel på vägen.

Starta företag :-)

Jag har startat företag. Ett alldeles eget litet aktiebolag. Det känns stort. Så länge tillbaka jag kan minnas så har jag alltid velat och vetat att jag någon gång ska starta eget. Har liksom bara väntat på rätt tillfälle, rätt förutsättningar och kanske också på att våga. Och kanske ännu mer att faktiskt komma mig för. Det finns ju rätt mycket i livet som man både vill och känner att man har förmåga till, men som inte blir av. Det viktigaste i vad man gör är oftast inte vad man kan eller vill eller vågar utan vad man faktiskt kommer sig för att göra.

När det företag jag jobbade på beslutade att lägga ned det kontor jag arbetade på blev jag inte ens särskilt upprörd. Ok, möjligen lite upprörd med tanke på att jag bara hunnit jobba där i tre månader och att de borde ha kunnat ha lite mer framförhållning. Men kanske mest för hur upprörd jag hade kunnat bli om det inte vore så att jag nu kände att jag ju nu äntligen kunde göra verklighet av mina företagardrömmar utan att för den sakens skulle själv behöva ta det stora klivet från fast anställning till det okända. Jag offrade inte frivilligt någon trygghet. Och då blev det mycket lättare att glatt hoppa.

Jag längtade inte bara efter att starta företag. Jag längtade efter ett mellanår. Vi hade haft rätt många år med småbarn och allt det innebär av underbara upplevelser, men också tidsbrist, vabbande, vardagspusslande och brist på sömn. Livstetris som Martina Haag så bra beskrev det som. En massa fallande block som måste pareras och planeras i tid för att man inte ska förlora. Roliga och givande jobb och bra med det mesta, men ändå känslan av att jag mer hängde med än styrde. Att få ta ett mellanår och prova på att driva företag, att plugga lite på distans och att kanske till och med hinna skriva lite kändes som det jag ville mest av allt. Och nu lades den perfekta chansen ut mitt framför mig.

Jag rivstartade. Fick med mig en kund från det företag jag slutade på (ingen annan där hade ändå möjlighet att ta över, så de sade ok), kollade en del kring olika företagsformer och kom efter en del funderingar kring vad konsekevenserna skulle bli vid eventuell sjukdom, för dålig lönsamhet, skadestånd och annat fram till att aktiebolag nog var det bästa. Ansökte om F-skattsedel, fick in mitt första jobb, ställde iordning en arbetsplats nere i makens hemmabiorum och körde igång. Jag ringde och kollade en del om vilka möjligheter till stöd som fanns, som starta-egetbidrag, etableringsstöd och annat, men upptäckte att det inte fanns något. Man kunde söka stöd för inköp av utrustning, men då måste man handla för minst 40.000kr för att de skulle vilja behandla ens ansökan. Mycket märkligt. Det måste ju liksom vara bättre att vara försiktig med inköp. Om man skulle kunna få stödet måste man dessutom skriva en affärsplan. Överlag verkar det som att alla stöd kräver passivitet i ungefär ett halvår, stora utgifter och en affärsplan. Lyckligt konstaterade jag att jag faktiskt inte behövde göra några större inköp för att komma igång och att det faktiskt inte var någon annan än jag själv som kunde bestämma om jag skulle skriva en affärsplan eller inte, så jag avstod. Frihet!

En väldigt bra grej var att jag kunde ringa till en person på ett nyföretagarcentrum som gav mig en hel del praktisk information. Som att jag behövde ett bokföringsprogram. När jag pluggade läste jag fyra poäng ekonomi varav en poäng redovisning. Det var inte mitt favoritämne kan jag ju säga. Det jag mindes var att jag aldrig lärt mig att förstå poängen med debet och kredit. Men jag var ändå lite nyfiken på att lära mig det och kände att jag ville sköta bokföringen själv för att kunna få helhetsgreppet, så jag skaffade ett webb-baserat bokföringsprogram med en mycket bra support. För 59 kr per månad! Alltså. Allvarligt. De tar 59 kronor per månad för hur många supportsamtal som helst från en tekniker. Inte illa! Och det roliga är att det är riktigt roligt. När det är ens egna fakturor som ska bokföras så säger de där siffrorna väldigt mycket mer än det gör i hypotetiska exempel i en skolkurs. Det är fantastiskt roligt att ha hela kontrollen. När jag arbetade som chef så var jag ansvarig för ekonomin för min grupp, men där fanns det så otroligt många faktorer som jag inte hade någon möjlighet att påverka eller ens se vad de bestod av. Här har jag full kontroll på varenda krona och det är jättekul. Och intressant. Och lärorikt. Och så måste jag återigen upprepa: Kul! Jag har faktiskt själv dragit in varenda en av de där kronorna. Helt själv. Och när jag nu ska betala ut min första lön till mig själv så är det bara jag själv som dragit in pengarna. Vilken kick! Jag får lön! Och jag kan helt och hållet själv bestämma hur mycket jag ska betala ut i lön och hur mycket jag vill spara. Jag betalar in både moms och skatt och arbetsgivaravgifter. Jag är en liten kugge i företagarmaskineriet och i samhällsmaskineriet och det känns så bra.

Det känns fortfarande lite som att jag leker och att någon rätt vad det är ska komma och fråga när jag ska skaffa ett riktigt jobb egentligen. Men. Nej. Det känns faktiskt mest bara jättebra.

Äntligen Furskär! :-)

Det blev en hel del fina segelturer i somras. Vi lärde oss att lägga till vik klippa och att plocka upp en tappad keps. I lugnt vatten i och för sig, men ändå. Utan att ens överväga att slå igång motorn.
Men det som hägrat ända sedan min och Filips premiärtur förra året var ju Furskär. En övernattningstur till Furskär. Det kändes lika lockande som det kändes hisnande och läskigt. Men samtidigt: Vädret var fint och varmt. Inte en kulingvarning eller ens stark vindvarning någonstans. Furskär ligger faktiskt väldigt nära fastlandet med skyddande fastland åt tre håll. Vi hade bra tips på var vi kunde lägga till. Säkerhetsmarginalerna kändes på vår sida. Så vi vågade. Filip enbart entusiastiskt. Jag glad och entusiastisk men med rätt mycket spänning inblandat.
Vi gav oss av på eftermiddagen. Lagom vind, varmt, soligt och helt enkelt kanonfint. Vi fick en fin eftermiddags- och kvällssegling.

Sedan lade vi till på Furskär. Alltså. Jag upprepar: Vi lade till på Furskär!!! Alldeles själva!!! Fick ankarfäste och drog tampar fram och tillbaka över klipporna för att ligga stabilt trots att det bara fanns träd åt ett håll. (Note to self: Nästa år SKA vi ha med oss kilar).

Furskär var ännu finare än jag hoppats. Den ön kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta och jag känner att vi kommer att återvända dit många gånger. Vi gick runt på ön, badade, badade, badade och badade. Tittade på en svanfamilj, åt gulaschsoppa, tittade på en massa hoppande fiskar, badade, badade, badade och bäddade sedan madrasserna och sov direkt på klippan (Note to self: Glöm INTE myggnät nästa gång).

Jag hade hoppats på att få ge Filip åtminstone en liten glimt av den skärgård jag älskar så mycket. Men det blev så mycket bättre. Han blev helt såld på skärgården. Ville ut på långseglingar och hade en massa idéer på vad vi skulle göra. Jag är så tacksam att jag fick chans att både uppleva det här själv och att få ge och dela det med min förstfödde. 

Årets premiärsegling

Årets premiärsegling gick i stort sett bra efter en intressant inledning. Tanken var att jag och Filip skulle segla och han var jättetaggad, men kvällen innan hörde bästisarna från Lycksele av sig och meddelade att de kommit till Stockholm på besök och undrade om vi ville med på Tom Tits. Efter en del funderingar fram och tillbaka kom vi då fram till att det bästa var om Ulf tog med sig barnen på Tom Tits och jag seglade själv så fick barnen hänga med och segla senare.

Den snälla elmotorn startade lika fint och snällt som tidigare och vi tog oss ut genom hamnen i Trosa utan problem. Men jisses vilka båtar det ligger där! Det är ju ingen underdrift att säga att Stortrissen känns liten och enkel. Men jättefin.
När jag närmade mig första viken på väg ut så hade jag ledsnat på att sitta och motorputtra och bestämde mig för att åka in i viken och sätta segel. Jag hade dragit ner fallen till sittbrunnen, så det var inga problem att hissa storseglet. Förutom en sak. Jag hade fäst storskotet i bommen, men inte i båten. Dumt. När vinden tog tag i seglet så for det rakt ut och storskotet drogs ut till max och åkte ur den där grejjen det sitter fast i och ner i vattnet. Nu var det lite problematiskt att vara själv. Efter lite gymnastiserande så fick jag tag i bommen med handen och drog in den. Men då hade jag tappat en sko uppe på rufftaket. En skitsnygg och alldeles ny Nike Freesko som jag helst inte ville tappa i sjön. Upp igen och som tur var så fick jag tag i den. Så underbart det är med en liten båt med ett litet segel. Sedan började jag försöka att trä in skotet i blocket, men allt hade trasslat ihop sig. Det blev inte bättre av att jag hade två långa tampar till som låg på golvet i sittbrunnen som också ville vara med och trassla. Så det blev till att börja med att trassla ut dem och kasta in dem i ruffen för att sedan trassla ut skotet. Alltihop med vinden slående i storseglet. Till slut lyckades jag. Skönt. Hoppas att inte någon filmat mig och lagt ut mig på youtube. Då återstod nu att få iordning focken eftersom den snurrat ett varv runt sig själv under övningarna. Hua! När man gör sådant är det så otroligt mycket lättare om man är två och en kan hålla i rodret. Jag måste verkligen fixa iordning någon typ av autopilot.

Efter en del trixande så fick jag focken rätt, men en hake hade fastnat i förstaget, så jag fick inte upp det mer än till ungefär två tredjedelar. Men vinden var så fin att vi gick framåt i god fart ändå, så jag kom fram till att två tredjedels fock och ungefär nittio procent storsegel var fullt tillräckligt. De förbipasserande båtarna fick säga vad de ville. De gick ju förresten på motor så gott som allihop. Trots rullfockar och all världens övriga bekvämligheter och lyxutrustningar. Vinden kom alldeles perfekt snett bakifrån och vi seglade snabbt och jämt och skönt framåt. Eftersom jag seglat stäckan några gånger nu så började jag känna igen mig och det var inga som helst problem att navigera. En IF som gick på motor (bensinmotor) gick om, men bara marginellt snabbare än vad jag seglade. Det kändes skönt.

Det blev bekväm slör hela vägen till Tullgarnsviken. Vi passerade Furskär och än en gång tänkte jag att dit ska vi. Det är en otroligt mysig ö som bara helt enkelt vill bli besökt av mig. Årets mål med seglingen (förutom att ha trevligt) är att lära oss "man överbord" och att lägga till mot land. Helst då Furskär. Vi får se hur det går. Barnen är jättetaggade allihop och tjatar om att få segla och det är ju den allra största framgången. Att de verkligen vill segla och tycker att det är kul. Vädret är helt perfekt för segling. Lagom vind och varmt. Tyvärr har jag åkt på en förkylning, så vi måste vänta några dagar. Men sedan så... :-)

Men tillbaka till seglingen. Det började dra ihop sig mörka moln. Mycket mörka och väldigt åsklika. Lite småkymigt, men jag bestämde mig för att det bästa ändå var att fortsätta, åtminstone så länge jag inte hörde något åskmuller. Jag bestämde mig även för att låta bli att oroa mig utan att fortsätta att njuta av den fina vinden istället. När jag kom in mot Tullgarnsviken och såg Tullgarns slott kände jag mig nästan lika segerviss som på förra årets premiärtur. Jag fixade det! Inne i viken snurrade vinden en del, men det var inga problem att segla in mot bojen. Jag tog ner seglen i hyfsat god tid innan vi var framme och gick på motor sista biten. Fick tag i bojen med den underbara båtshaken på första försöket. Härligt! Det gick bra den här gången också. Ser fram emot att få sticka ut med barnen.

Sjösättning

Sjösättning och premiärsegling för året på dagens schema. Nervöööööööööös. Jag vet ju att jag kommer att tycka att det är jättekul när jag väl är iväg och ute, men just nu känns det bara jobbigt. Eller inte bara. Vinden blåser helt perfekt i trädtopparna och ropar åt mig att segla, men den rösten överröstas nästan helt av nervositet. Skönt dock att den tränger igenom den lilla gnutta den gör det. Ser fram emot när det lossnar.

Springförsök

Igår tog jag några försiktiga vändor fram och tillbaka på skogsbilvägen närmast, men jag fick ont i knät nästan direkt. Gjorde lite styrkeövningar för att ha få någon träning gjord och sedan ringde jag en naprapat här i närheten och fick tid redan på eftermiddagen. Han knäckte och böjde till mig lite överallt och gav mig stretchövningar. Intressant upplevelse att ha med tre mycket frågvisa barn hos en naprapat. :-)

Våra trevliga sommargrannar har kommit hem nu efter en resa, så vi åt middag tillsammans med dem. Därav inget springande på kvällen, men det blev en väldigt trevlig middag istället. Och så lite mer antiinflammatoriskt på kvällen eftersom jag ju inte skulle springa.

Idag gav jag mig ut på en testrunda. Jag promenerade en knapp kilometer och började sedan jogga på framfötterna. Mina nya skor, Nike Free, är ett mellanting mellan barfotasko och vanlig sko. De har mycket mer dämpning än barfotaskor, så de känns lite snällare på grusväg, men jag höll mig på framfötterna så gott jag kunde ändå. Det är ett mycket roligare sätt att springa, men eftersom jag drog på mig en hälsporre när jag sprang för mycket på framfötterna i barfotaskor så är jag ändå lite smårädd. Jag kände lite i knät, men inte mycket. Ställde mig och vilade någon minut innan jag kom till min favoritbacke som går böljande uppför i någon kilometer ungefär och började sedan springa. Den backen är så rolig och det var skönt att våga ta i igen efter så många dagars vila. Uppför känns mycket skonsammare på alla sätt. Dessutom kanske jag kan få behålla lite kondition om jag kör några snabba pass uppför backen. Mer kondition per steg så att säga.

När jag kommit upp för backen vek jag in på en skogsstig och sprang på den tillbaka till stugan. Jag fick tråkigt nog lite ont i knät. Inte mycket, men tillräckligt för att känna att det inte var friskt. Så nu får det bli några dagars helvila från löpning med hopp om bättring. Jag får trösta mig med att ligga i hammocken och äta småkakor och läsa istället. :-)

Löparknä

Jag som kommit igång så bra med löpningen. 15 kilometer började kännas som en standardrunda. Helt perfekt! Det var så kul och så lätt och så härligt. Och så kom knäontet. Blä! Sååååååå tråkigt. Nu har jag surfat nätet runt efter bot. När jag väl hittade rätt stretchövning mot hälsporren så var den ju borta på bara några veckor efter ett halvårs ont, så jag hade hopp om något liknande. Egentligen tycker jag inte om att ta medicin i onödan, men jag har ätit antiinflammatoriskt i två dagar nu för att kanske skynda på läkningen. Dessutom har jag stretchat enligt övningar jag hittat på nätet på http://piggelina.se/2010/06/konsten-att-bli-av-med-ett-lparkn/ och http://www.springjonas.se/2012/03/framgangsreceptet-mot-loparkna-del-2-av.html
Och så vila.

Jag åkte också in till Trosa idag och köpte ett par nya löparskor eftersom många verkar ha fått löparknä då de använt fel skor. Jag var helt inställd på ett par dämpade skor utan pronationsstöd, men jag kom hem med ett par Nike Free. Ska bli jättekul att testa hur de går att springa med. Bara att hålla tummarna.

Försommarfrosseri

En knapp vecka kvar till sommarlov. Både för barnen och mig. Så länge jag har minsta möjlighet till att gå på sommarlov tillsammans med barnen så kommer jag att göra det.
Det är högsommarvärme. Redan till frukosten är det så varmt att jag sitter ute i bara shorts och t-shirt och njuter av morgonkaffet, av att läsa igenom nästan hela tidningen och att ha ro att göra det, att få ut en liten tjej i blommig klänning som vill sitta i mitt knä, att höra tidigsommarens symfoni av fågelsång och av att veta att det här bara är början av en lång sommar.
Att lite senare följa dottern till lekparken där hon och de andra barnen på gatan leker och plockar blommor, att äta fil till lunch, att sitta i hammocken och läsa en bok och en tidning och hålla kolla på barnens lekar och lyssna på barnskratten. Jag älskar tidiga juni.

Blodomloppet 2014

Igår var det dags för Blodomloppet i Umeå. För första gången så fick jag springa ett lopp som var riktigt roligt. Alla andra lopp jag sprungit har varit roliga att vara med på för allt runtomkring och för att det är kul att få ett mått på hur snabbt jag springer. Löpningen har varit både jobbig och tråkig. Men igår var det jättekul.
Uppvärmningen gick mycket bättre än vanligt. Vi sprang istället för att delta i den ledarledda hoppuppvärmingen. Lite högre uppvärmningstempo än vanligt. Vi ställde oss sist i det första startledet. När starten gick lade jag allt fokus på att hålla mig lugn och hålla tempot nere hela första kilometern. Andra kilometern fortsatte jag att lägga mest fokus på att hushålla med krafterna. Samtidigt så sprang jag om jättemånga och det var skönt för psyket. Jag och en av de tre jag var där tillsammans med höll ganska tätt ihop och jag använde henne som psykologiskt stöd för att hålla rätt tempo. Tredje kilometern började jag ta i lite mer, men fortfarande försiktigt. I de tre uppförsbackarna som följde tog jag det försiktigt istället för att bli trött och vara tvungen att gå som förra året. Sedan började jag våga släppa lite mer och öka tempot. Sista kilometern sprang jag precis så fort som jag kunde och ville utan att behöva hushålla. Alldeles i början av upploppssträckan stod en gubbe och spelade dragspel. Det gav kraft och jag släppte allt. Jag hade hur mycket ork som helst och spurtade med lätta och glada löpsteg i mål. Sluttiden blev 25.56. Lite sämre än förra året, men oj så mycket mer njutbart. Såhär ska jag alltid springa lopp framöver. Men kanske släppa liiiiite mer lite tidigare.

Sommarens första åskregn.

Sommarens första åskregn. Härligt!

Nybakade croissanter på lördagmorgonen

Jag bakade croissanter igår. Eller, rättare sagt så förberedde jag dem hela vägen fram till gräddningen. Jag har hittat ett recept på http://litemer.paindemartin.se/2013/11/sa-borjar-jag-antligen-fa-lite-ordning-pa-mina-croissanter/ där man kan förbereda allting och sedan jäsa dem i kylskåpet över natten och grädda på morgonen. Helt underbart med nybakade varma croissanter och morgonkaffe som start på helgen. Förra gången jag gjorde dem så frös jag in några stycken och provade att ta fram på kvällen. De hann inte tina och jäsa i kylskåp, men när jag lade fram dem på diskbänken och lät dem både tina och jäsa i rumstemperatur så hann de bli perfekt jästa för att grädda på morgonen. Jag gjorde dubbel omgång och frös in de som vi inte gräddade idag, så nu har vi croissanter för flera veckor framåt. Härligt! :-)

Utformningen kan jag träna lite mer på, men de blev väldigt goda.

Bakning

Jag är inne i en riktig bakarperiod nu. Jag har en surdeg med värdens ös i. Den börjar bubbla som bara den så snart man matar den. Barnen har börjat tycka om brödet också vilket ju känns kul. De uppskattar till och med skorpan. Jag har dock lite bekymmer med att brödet stängs in i sig själv och inte kan expandera eftersom skorpan blir för hård för snabbt. Enligt paindemartin-bloggen, som jag hämtar recepten från, ska det fungera att ha vattenånga i ungen, men det hjälper inte. Jag har provat att baka i gryta, att ha en skål med kokhett vatten inne i ugnen, att hälla in lite kokande vatten under gräddningen, att snitta, att ha lägre temperatur, men ingenting hjälper helt. Att snitta hjälper lite grand, men inte helt. Så idag så testade jag att göra en "flärp" av nästan halva bröden som jag sedan vek över det som var kvar av degen. Jag bakade fyra bröd och två av dem testade jag dessutom att snitta. De blev goda och fina, men jag tror att de kunnat expandera rätt mycket mer om de inte hindrats av skorpan. Ska testa lite andra sätt att rulla och vika och snitta bröd nästa helg. Nu ska jag nog bara nöja mig med att njuta av att äta brödet precis som det är.

Surdeg med drag i.

Experiment med olika snittningar och vikningar.

Receptet på brödet hittade jag på http://litemer.paindemartin.se/2013/04/annu-enklare-brod/

Skön lördageftermiddag

I förmiddags var jag och två till och åkte skateskidor. Det gick rätt tungt eftersom det kommit drygt en decimeter nysnö. Men det var kul. Och rätt jobbigt. Så nu på eftermiddagen, när alla varit ute tillräckligt mycket idag, satte vi oss hela familjen i soffan och såg på skidor och åt nybakat surdegsbröd och kladdkaka. Sååå skönt att bara vila och ha det bra och titta på andra som anstränger sig. Att alla barn entusiastiskt åt surdegsbrödet gjorde inte saken sämre heller.

Surdegsbröd som gick hem hos hela familjen.

Från förra helgens skatetur när det var lite mindre lössnö.

Även denna från förra veckans tur. Idag glömde jag telefonen.

Afterski

Vi tog en tur till slalombacken idag trots kallvädret. Skönt att komma ut och kul att börja hoppa igen, men framför allt så är det aldrig så skönt att sitta i soffan som efter att man varit ute. Ikväll blev det kladdkaka med chokladöverdrag (smält mörk choklad+smält smör) och grädde. Och så "Pingvinerna från Madagaskar" på TV. Favoritsöndagkväll enligt hela familjen helt enkelt.

Tjejmilen 2014, bokat och klart :-)

Nu är tjejmilen 2014 bokad. Vi är fem som åker ner tillsammans på fredagen och hem på söndagen. Vi har bokat ett hotell som ser jättefint ut alldeles nära starten. Det ska bli så roligt med en hel egohelg där vi bara ska ha det bra, göra det som är kul, äta gott och så springa så fort vi bara kan. Kul också att se det framför mig om jag vill köra lite hårdträningspass då och då. Och så skönt att ha allt bokat och betalt redan nu så är det bara att åka och njuta sedan.

Matslaget. Första rätten ut i 2014 års matprojekt.

Förra året satt vi och tittade på Matslaget på TV och längtade efter att få smaka. Så i år tänkte ha som årsmatprojekt att laga oss igenom rätterna från förra säsongen. Först ut blev Albys huvudrätt Pabellon Criollo (http://www.svt.se/det-stora-matslaget/pabell-n-criollo). Väldigt gott avbrott till julmaten. Annorlunda den mat jag brukar laga, men väldigt god. Det är så gott med annorlunda smaker så att man verkligen måste känna efter hur det smakar.
Betyg 7 av 10 för mig.
Barnen åt allt utom bönröran.